1904

Lite om natten igen. Fast nu hände natten på riktigt.

Jag vaknar av att sängen skakar på ett märkligt sätt och skåpet med glasinfattningar ger ifrån sig ett klirrande, liksom skallrande ljud. Det är nästan morgon, men fortfarande mörkt ute. Hunden, som ligger nederst vid sängkanten, morrar ur mungipan och jag undrar yrvaket vad det är som pågår. Rummet fortsätter skaka och jag hinner tänka två saker innan det är över.
1. Det spökar. 2. Personen bredvid mig drömmer konstiga drömmar och rör sig så att hela rummet rister, inklusive skåpet.

När allt är över blickar jag ut i halvmörkret i hopp / förtvivlan om att urskilja en vålnad, men jag ser ingenting utöver det vanliga. Jag drar täcket över huvudet och rabblar en stilla bön om att det skall finnas en naturlig förklaring till alltihopa och somnar om.
Det fanns det.