trött,trött,trött,bara bara trött

jag är så trött, så trött, så trött idag. dessutom, det enda jag verkar göra nuförtiden - när jag inte blippetibloppar på min computer, läser engelska historiska romaner, jagar antikviteter eller fantiserar om vad jag ska baka - är: brittiska komediserier. det är vad jag hänger mig åt. jag är förhäxad, liksom beroende. jag blir sur om jag inte får ägna mig åt det varje kväll. jag längtar efter karaktärerna när jag inte är hemma.
ja, det måste vara dialekten och någonting med det hängivna gränsöverskridandet som griper mig... it´s something with the tea.

passar på och visa några röda gummidon som dimper ner i brevlådan vilken dag som helst, så att jag kan gå ut och ströva i skog och mark utan att bli blöt om tårna. det heter gummistövlar, men man kan även kalla de för bläror - enligt barnet H´s terminologi 1979 - när jag såg ut som mowgli och kände mig som alice i underlandet. vid närmare eftertanke inte helt olikt hur jag ser ut eller känner mig idag.

jag måste i säng nu för jag har en bra drömperiod, och vill inte missa för mycket av nattens show. jag hoppas på en fortsättning av förra nattens tema och vill inte vara allt för sen när det börjar så...
tada.

Pocketghost

Så här på fredagskvisten vill jag dela med mig av någon som jag håller mycket, mycket kär. Man kan säga att han är en inspirationskälla, på ett subtilt men gripbart vis. Det är texterna... dessa texter! Älskar de för evigt, ska hålla de nära alltid. Älska ni med.

Nu måste jag rusa in i min egen tankevärld en stund. När jag kommer ut tar jag kanske en promenad med Fickspöket. Auf wieder zehen.
Den här...

...och den här. Jag vet, den är lång. Förlåt. Men det är ju fredag. Lägg märke till violinisten till vänster och Blixa till höger i väntan på crescendot.

Krux

då och då funderar jag över hur allt hade sett ut om jag varit någon annan än mig själv, eller om jag var jag fast på ett annat sätt.
om jag svarat: ja, det vill jag! när syodamen i högstadiet tyckte att jag borde gå floristlinjen, enbart för att jag inte kunde bestämma mig för någon linje alls just då. jag sa blankt nej.
det är inte så att jag har något emot växter och blommor- i enjoy gardening- det kändes bara inte motiverat, liksom. nej, morfar hade bättre pejl: du borde bli journalist, eller språkklärare. i franska. jái nes ces´t pas pourquoi. för att franskan är vacker kanske.

så vad bidde det då? tja, det bidde en socka, som bidde en luva, som bidde en ko, som bidde en matta, som bidde ett fickspöke, som bidde en huva, som bidde ett ludd, som bidde- ja, vad bidde det? det bidde allt. och inte är jag klar än. det finns dock några krux som innebär följande: jag trånar som en dåre efter att bo på österlen, och den drömmen kan icke bliva riktigt sann förrän jag arbetar i mitt anletes hårdaste vett och spar ihop di dära pengarna.
kruxoxi- är det ett ord? på katalanska månde.
och varför har inte jag en pappa som är förläggare, som alla andras pappor?
nej just det. min pappa är aeronaut. han flyger luftballonger.

ibland är det svårt att vara, men till sommaren vet vi mer. till sommaren har kruxen lirkat upp sig lite. kanske.

absens

ibland är jag onärvarande.
ibland finns det anledningar.
när man sliter sitt hår för en uppgift som vänder ut och in på en... tröstar man sig månne med en little britain-trippeldvd-extenderad version. det är i alla fall vad jag gör. och det här är min hyllning till ryssarna. jag återkommer.

Gubbenilådan

Eftersom min blogg är vad den är; ett tyst och för närvarande vitt rum där Gubbenilådan hoppar upp lite när han känner för det, tänkte jag försöka piffa till det nu när det är måndag och allt- genom att köra en quiz; en ego-quiz. Då Gubbenilådan och jag inte fått in några anmälningar om deltagande trots lobbande, så deltar bara Jaget idag. Men ni vet hur det är- det går lite trögt i början och sen så rasslar det till. Så... tja, det är väl bara att börja? 

Klockan tickar och jag har en hund att rasta, en novell att redigera, en kropp att mata och ett habitualtillstånd att förtränga.

Är jaget redo? Alltid redo. Då börjar vi.

Gubbenilådan: Vilken var din favoritserie när du var liten?

Jaget: Huset på Lilla prärien.

Gubbenilådan: Nej, svaret är fel. Det var Lilla huset på prärien.

Gubbenilådan: Vad gömde du i en grön Apotekarnes läskflaska i garderoben på ditt rum med jordgubbstapeter , när du var sex år?

Jaget: Eh... vatten, grön karamellfärg, russin, mjölk och grus som efter en månad skulle förvandlas till en ny mamma och pappa. Jag fick idén från ett barnprogram på teve- Trolltider tror jag det var.

Gubbenilådan: Svaret är rätt. Av ren nyfikenhet måste jag fråga dig: Blev din mamma arg för detta?

Jaget: Nej, tack och lov. Men hon hällde ut min blivande mamma och pappa i toaletten för de luktade illa.

Gubbenilådan: Gjorde du något i din barndom som du i vuxen (nåja) ålder fortfarande skäms för ?

Jaget: Hm... du menar förutom tjuvöppna julklappar med mitt namn på två månader innan jul, rota i mina föräldrars smyckeskrin, och ljuga?

Gubbenilådan: Äsch, det där gör väl alla barn. Nej, jag menar något med tyngd i.

Jaget: Tja, vet inte vad jag ska svara på det där riktigt. Det värsta jag kan komma på är väl den där gången när jag och min lillebror stod i mormor och morfars trädgård och tävlade om vem som kunde kasta dartpilar högst, och jag kastade upp en pil som landade i min lillebrors näsa. Inte på, utan i.

Gubbenilådan: Nejmen, herregud. Hur slutade det? Åkte ni till sjukhuset?

Jaget: Nej... (skäms fortfarande). Jag lyckades övertala honom att inte berätta det för någon- och han lydde. Vi hade tur; hacket blev inte så djupt.

Gubbenilådan: Låt mig fråga dig en sak innan vi fortsätter. Hade du egentligen någon kontakt med ditt överjag när du var liten?

Jaget: Oj, vilka personliga frågor du ställer. Hur så?

Gubbenilådan: Nej, jag bara undrar...

Jaget: Ja, inte vet jag! Det enda jag kan erinra mig är att allt omkring mig kretsade kring just - mig.. Så uppfattade jag det då i alla fall. Överjag och överjag... måhända hade jag inte så mycket betänkligheter, nej.

Gubbenilådan: Du var alltså impulsstyrd? Är det så du menar?

Jaget: Nej, nej! Impulsstyrd? Du, om du ska hålla på så här så vill jag inte vara med i din quiz.

Gubbenilådan: Jaha, en öm tå det där märker jag.  Ja- vi går väl vidare då, Madame.

Jaget: Ja tack, Maestro.

Gubbenilådan: Vad är din favorifärg?

Jaget: Jasså, är vi på den nivån nu? Hm... min favorifärg... Får man säga mer än en?

Gubbenilådan: Du får säga än en, än två, än en en om du vill. Du har ju anlitat mig.

Jaget: Jaja, jag hajar... I så fall svarar jag väl gul då, och blå och grön. Fast jag är egentligen en humörfärgmänniska. Jag gillar olika färger olika dagar; ibland har jag en lila-rut-dag, ibland en svart, ibland grön-turkos, ibland rosa, ibland mönster. Du borde kanske fråga om jag har färger på veckodagarna i huvudet istället.

Gubbenilådan: Hm. Har du det då?

Jaget: Ja, har inte alla det? Söndag är vit, måndag brun, tisdag ljusblå, onsdag rödbrun, torsdag svartblå, fredag orange, lördag grön.

Gubbenilådan: Intressant, intressant. Själv är jag färgblind.

Jaget: Fast det spelar ingen roll. Det är inne i ditt huvud du ser det.

Gubbenilådan: Möjligen är det så. Jag har dålig fantasi ser du- och för mig är hela veckan ett blurr.

Jaget: Jaha.

Gubbenilådan: Du, jag börjar känna mig lite trött. Räcker det här för idag?

Jaget: Redan? Vi kom ju överens om tio frågor.

Gubbenilådan: Jo, men jag har ju ställt åtta sammanlagt. Visserligen inte från protokollet, men ändå. Kan vi inte ta de nästa måndag?

Jaget: Nja, vi får se. Jaja...  Strunt i det då. Tack för idag då i alla fall även om det inte riktigt blev som jag hade tänkt mig.

Gubbenilådan: Det blir aldrig som man tänkt sig.

Jaget: Jodå. Det blir det visst det- ibland. Gå hem och drick te och ät en kaka, hördu- en hallongrotta eller något. Vi hörs.

Gubbenilådan: Japp. Hörs.

Den nya given

Bla

Bla, bla, bla. Blaa, blaa, blaa.
Bla,bla, bla, bla, bla, bla.
Blaa, blaa, blaa.
Bla, bla, bla, blaaa, blaaa, blaaa. Bla.
Bla, bla, bla, bla, bla ,bla, bla, bla, bla ,bla, bla, bla, bla, bla, bla, bla.
Bl… bl… bl… bl… bl...bl… blaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa. Bbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbbblaa. Bllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllllaa.
Blaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa.
Aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa.

Hm

jag har fortfarande en robot i halsen, men den har bestämt flyttat ett snäpp ner och intagit mandlarna. det gör ont- och ont skall med ont fördrivas.

några nyttiga förslag på vad som kan göras? kloride? jag har pepprat mig full med ingefära och vitlök, chili också, men det jag har är nog något slags virus...

nåväl. jaha, vad ska vi prata om idag ? hm. film? konst? lousiana har en utställning med max ernst som jag vill åka och se ( när roboten har flyttat), men jag efterlyser något med max walter svanberg. vet inte varför, men hans bilder har tilltalat mig allt sedan jag var barn. vi hade något jag kallade för "drakbåten" hemma på väggen; lila bakgrund om jag minns rätt, och tre spetsiga fjälliga figurer som flyter. någon sorts flyende imagismsurrealism som jag trivdes med redan då, liksom.

på tal om surrealism, vart är alla nyproducerade surrealistiska filmer? Science of sleep, absolut fabulös, men i övrigt verkar det knappt produceras sådant överhuvudtaget. jag har liksom fått tillräckligt med socialrealism, anti-hjältar och hemmafru-epos. eller, nej, jag gillar socialrealism. det gör jag. men jag skulle önska en lite...lite mer absurd twist eller något.

vi säger så.

(bilden är inte drakbåten utan en annan)

Ich robot

åtta dagar senare= ich habe einen kleinen robot en meinen haltz. das robot sprechen ein sproch ich nicht verstehen.
alla förstår att jag menar att jag har en robot i halsen som sitter på stämbanden och gör ont och är hes? bra. nilfisken har också varit dum idag; bråkat och åsamkat mig stor smärta i vänsterfoten, slingrat sig fram på sitt flegmatiska nilfiskiga vis utan tillstymmelse av entusiasm inför dammsugningen. jag tror den har gjort sitt om jag ska vara helt ärlig. synd på en så pass snygg metallisk skönhet men allt har ett slut förr eller senare... och våra skärmytslingar kan bli ett minne blott. skönt.

apropå mina senaste inlägg här: de är inte något jag kommer att sätta i system, om ni förstår hur jag menar. jag har åsikter, ja, men det var inte därför jag började skriva här. nej, här vill jag egentligen mest leka med fulskön fulhet, fantasi, ord, texter, bilder, funderingar, drömmar, yta, djup och annat krafs som för dagen råkar segla förbi. montezumas hämnd och muspip med tango, kvittenost, jordgubbar och nitratfilm liksom.

så att ni vet vart ni befinner er menar jag. och att jag också vet det.

annars? jodå, flyter. har inte känt efter riktigt, men... jo, bra faktiskt. ganska jämn, mindre trött, mer ljus. glad tror jag. ihopsamlad. okontaminerad. u.a.
längtar efter våren och sommaren förstås, och den där resan med.

härförleden fick jag förresten en underbar liten present, en bok med en samling bakrecept; plötsligt öppnar sig en ny värld av ickebakta blåbärscheesecakes, puderrosa maränger, mustiga kolatårtor med valnöt, puffiga pavlovas med inlagd frukt och vit choklad... jag vill göra allihop! nu! gud, jag kommer att gå bärsärkargång i baktillbehörshyllan. man skulle nästan kunna säga att bärsärken börjat redan faktiskt: jag köpte multikolorerat prickströssel idag, i förra veckan köpte jag lila/rosa strösselhjärtan som smakar björnbär och hallon. känns bra. de ligger i skafferiet och väntar, bidar sin tid...