Krux

då och då funderar jag över hur allt hade sett ut om jag varit någon annan än mig själv, eller om jag var jag fast på ett annat sätt.
om jag svarat: ja, det vill jag! när syodamen i högstadiet tyckte att jag borde gå floristlinjen, enbart för att jag inte kunde bestämma mig för någon linje alls just då. jag sa blankt nej.
det är inte så att jag har något emot växter och blommor- i enjoy gardening- det kändes bara inte motiverat, liksom. nej, morfar hade bättre pejl: du borde bli journalist, eller språkklärare. i franska. jái nes ces´t pas pourquoi. för att franskan är vacker kanske.

så vad bidde det då? tja, det bidde en socka, som bidde en luva, som bidde en ko, som bidde en matta, som bidde ett fickspöke, som bidde en huva, som bidde ett ludd, som bidde- ja, vad bidde det? det bidde allt. och inte är jag klar än. det finns dock några krux som innebär följande: jag trånar som en dåre efter att bo på österlen, och den drömmen kan icke bliva riktigt sann förrän jag arbetar i mitt anletes hårdaste vett och spar ihop di dära pengarna.
kruxoxi- är det ett ord? på katalanska månde.
och varför har inte jag en pappa som är förläggare, som alla andras pappor?
nej just det. min pappa är aeronaut. han flyger luftballonger.

ibland är det svårt att vara, men till sommaren vet vi mer. till sommaren har kruxen lirkat upp sig lite. kanske.