jaha. då har jag stirrat tandinfektionen från helvetet i vitögat. utan omsvep den värsta munsmärta jag upplevt; det är hin håle materialiserad i nerv och käke; det är påskharens montezumistiska hämnd för att jag glömt gå i kyrkan senaste året; det är rent ut sagt bara helt för j-ligt. under de senaste dagarna har jag, mellan smärt- och febertoppar, funderat på varför det här lilla intermezzot dök upp just nu ( ?) - precis när jag håller på med livsviktiga saker som skulle varit färdiga igår. är det månde någonting jag ska lära mig? eller är det någonting jag ska misslyckas med? försöker någon sända mig ett budskap?
ska jag få uppleva hur det är att lida, genom att tillfogas smärta i allra ädlaste form, så att jag för säkerhetskull vet detta sen? det är ju trots allt påsken vi talar om här, när man ska minnas och erinras svunna tiders charm.
en gång låg jag i yr febrig malaria i en bortglömd djungel någonstans långt, långt härifrån - miljontals mil bortom skånska vidder - och jag vet redan hur det känns att lida. jag behöver inte påminnas. (men jag överlevde uppenbarligen)
tja, inte vet jag.
mitt tillstånd går väl över får vi hoppas.
medicin, mosat godis och stillsamma steg i hägn och syrén kanske gör susen.
till allas glädje kan jag meddela att jag fått en allergisk reaktion av penicillinet tandläkaren skrev ut - förutom att jag ser ut som elefantmannen i ansiktet så är min kropp alltså besudlad av små röda prickar, från topp till tå. ungefär som när man haft på sig en trång syntettröja en het sommardag.
men glad påsk vet ja!
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar