Pucko med choklad

Jag råkade av en händelse snubbla över det här klippet genom att protagonisten i denna pinsamma sketch- eller vad ska vi den kalla den?- tipsade om den själv. Jag vet inte hur det gick till, men Jonas och jag är vänner i cyberrymden på ett sånt där harmlöst och distanserat vis, och det gläder mig mycket att han uppvisar sådan briljans när den maniskt uppskruvade folkliga värdinnan tutar på sensationslystet utan att alls lyssna på de inbjudna gästerna. Vill hon framstå som provokativ- ?- så gör hon det på ett förvånansvärt osofistikerat sätt. Pinsamt.

Språk är inte något statiskt- det är rörligt och formbart, böjligt över tid och miljö, influenser och strömningar. Barn lär sig tala efter vad andra säger. Hur svårt kan det vara? Vuxna skulle inte behöva förklara för barn varför man kallar något si eller så, om man från början använder en för ändamålet logiskt refererande term. Det är choklad i chokladbollar. Det är mint i mintkyssar, det är apelsin i apelsinjuice.

Jonas, jag ser fram emot nästa pjäs. Fem gånger Gud var underbar.