graal

vad är tröst egentligen.
är det den där tillfälliga omplåstringen, eller avborstandet av sorger och bekymmer som man kan få från någon? och finns det en tröst som varar för alltid, som en helig graal man dricker och för evigt blir botad, för alltid skyddad?

jag har funderat på vad tröst är för mig och på vad det skulle kunna vara.

för några veckor sen var jag och lyssnade på kristina lugn, sällsamma fina väsen, och hon berättade att tröst för henne var att ligga på soffan en tisdagkväll - med en kanna te, två chokladkakor, två citodon (eftersom hon nyss genomgått en smärtsam knäoperation) och "sommer" på tv:n. det var för henne tröst, och lycka.

vad finner jag tröst i, tänker jag.
tja, det finns en rad med saker som skulle kunna gå under detta epitet, men de har inte alltid samma effekt. tröst-spänningen är så att säga inte alltid lika hög.
te och choklad kan vara, precis som kristina säger, tröst. också för mig. men när tekoppen är tömd är trösten slut - amman har gått hem för dagen.
på sistone har jag börjat göra mig två stora koppar te per kväll och kanske är det tid för den danska tekannan att tjänstgöra på kvällarna hädanefter. så att jag får en rejäl dos, menar jag. fast det hjälper inte om det är på dagen jag behöver bli tröstad - och där har vi pudelns kärna: den heliga graalen, den eviga trösten, vart finns den?

någon idé? ingen?

(den fanns inte på platsen som bilden visar - jag har varit där)