Plastisock

Tänkte att jag skulle vara lite humoristisk så här på aftonkroken, och därför bjuder jag på anonyma fötter i gula sockiplast. Hur roligt det nu egentligen är.

Jag har fyndat idag. En dansk mörkbrun tekanna i keramik, som jag föll i kärlek med vid första anblicken. Och jag fick den för nästan halva priset, hundra kronor! Kanske för att jag envisas med att gå till den där underbara antikhandeln utan att egentligen ha råd att köpa något, och ägarinnan hade nu tillslut förbarmande. En tekanna, lite gamla julkort och en fyrarmad femtiotals-ljusstake med bärnstensfärgade glascirklar senare kände jag mig glad.
Så glad att jag ivrigt pulsade vidare ( jag gick väl egentligen, men ordet pulsa har liksom en annan sorts tyngd) till ett bokantikvariat som har utförsäljning och jag dök in i litteraturdjungeln, för att komma ut en timme senare med endast två böcker. Enbart för att jag ska dit igen nästa vecka när det blivit ännu billigare. Till min förtjusning fick jag också lyssna på en ung man med hästsvans som, medan han stod och gungade av och an, spottade över någon "charlatansk smörja" som butiksägaren råkade nämna. Jag undrade i mitt stilla sinne vilken författare hästsvansen syftade på, men fick aldrig veta. Underhållande schumme i alla fall.

Girigbuken i mig kommer att drömma mardrömmar åt mig framöver. Drömmar om att jag slänger mig in i bokaffären precis när de öppnat för dagen, för att upptäcka att hela världen står där och har roffat åt sig allt jag vill ha.
Bra att jag inte ska sova i natt då. Jag ska arbeta. Tro det eller ej.