Svart knaster

" I huvudet flimrar ljud och bilder av surrealistiska sekvenser förbi, samtidigt som ett svart tungt knaster fyller dig millimeter för millimeter och försvagar dig.
Du finner dig själv liggandes i sängen med häftig andhämtning, darrande läppar och en puls som skenar. Munnen känns torr, läpparna som stumma streck i ansiktet.
Rummet börjar te sig konkavt och paniken stiger. Du försöker väsa fram något, men stämbanden bär inte. Rösten är bruten och hur du än smackar får du inte fram ett ord. Hopplöst försöker du med all mobiliserad kraft skrika, men ljudet når inte ytan. Du provar att sprattla med benen och åla dig fram och tillbaka så att sängen gnisslar, i hopp om att någon ska höra dig genom lägenhetens sekelskiftesväggar, men du är stilla. Den tillintetgörande förlamningen har satt in. Den sväljer dig.
Skräcken och alltets ensamhet, framförallt din ensamhet, känns som insprutad under din hud. Du vill resa dig från sängen, men tyngdlagen släpper inte taget, utan du ligger kvar som fjättrad och järngreppet gör ont. Det skaver in i huden.
Du kommer att tänka på charkuteridiskar. På hur mjukt och lättgenomträngligt kött är under den slipade eggen i skärmaskinen som snurrar fortare än du hinner blinka. Där allt ger vika på sekunden utan chans till motstånd. Inom dig hör du diktverser läsas upp i snabb takt utan andningsuppehåll, om och om igen tills du inte kan urskilja ordens innebörd längre. "

Skrivet av: H.