Potatisgris

Ingen går säker- var så säkra. Håll er inomhus så att ni inte retar upp någon med uniform.
Om mitt förtroende för blåklädda ordningsmaktsutövare var lågt redan innan, så har detta de senaste veckorna sjunkit till närmast obefintligt. Jag är rädd; Gestapofasoner för att någon pinkar ute i ett ödsligt område, förtäckta hot ( om ens det, direkta snarare) mot någon som bevittnar ett, från polisens sida, överdrivet våldsamt gripande av en privatperson, stående rasistiska epitet på olika personer som råkar befinna sig i skottgluggen, utnyttjande av psykiskt sjuk genom att övertala denne att ställa upp och bli mobilkamerafilmad på en psykiatrisk akut- för att en poliskollega som fyller år skall roas - vad är det här? Har de senaste årens utexaminerade konstaplar av misstag råkat passera nålsögat vid antagningen, trots uppenbara narcissistiska drag och våldsromantiserande vanföreställningar? Eller är det gamla uniformsrävar med sardoniska leenden som fått nog och nu- efter lång trogen tjänst under Schtadten- visar sitt rätta ansikte?

Det görs psykologiska tester av alla sökande till Polisskolan- jag är väldigt nyfiken på hur empiriska dessa är. Kanske Scenskolan kunde vara något istället. Jag menar, talang för skådespel måste de uppenbarligen ha när de genomgår intervjuer och tester, håller tungan rätt i mun och säger snälla genomtänkta saker så att de blir antagna.
Mytomani är för övrigt också en inte allt för ovanlig psykisk störning. Tro mig, jag vet. Jag har många års fältstudier av dessa ovan nämnda fenomen då jag förvärvsarbetat på mindre trevliga platser vid sidan om studierna.

Nej, jag känner vanmakt. Och rädsla. Vågar jag gå ut med hunden imorgon utan att vara rädd att någon i mörkt blåställ far fram med batong, skriker Halt! och hotar med arrest om hunden inte gör nummer 2 på rätt plats? Och om jag, gud förbjude, blir så rädd av denna myndighetsattack att jag kissar på mig under händelsen - blir jag då arresterad på grund av förargelseväckande beteende?

Hjälp.