Mitt tillstånd är fortfarande lite hybris blandat med små blixtar av eureka, men annars är allt som det brukar. Eller nej. Det är inte det. Förlåt, men jag ska inte sitta här och låtsas som om ingenting har hänt. Allt är förändrat. Allt. Men för ovanlighetens skull i positiv bemärkelse. Det där sista var inte menat att ge intrycket av min hitintillsvarande tillvaro som misär. Åh nej. Inte alls. Det är bara det att Sesam nu har öppnat sig. På vid gavel.
Nog om det. Jag hade en tanke om att jag skulle skriva om världen när jag började detta inlägg. Fast jag vet inte vad det var jag hade tänkt med det. Egentligen. Tankarna om det korsades av något annat, som korsades av något nytt ovanpå det. Mitt sinne väver liksom labyrinter av kors och tvärs som det tar en livstid att urskilja mönstren i.
Ni vet som den där ritleksaken som fanns på sjuttiotalet, där man stack ner en penna i ett ellipsformat linjalliknande föremål och ritade cirkel på cirkel ovanpå varandra i oändlighet, tills det inte gick att urskilja vart någon av dem började och slutade.
Nu fick jag en idé... barnprogrammen från sjuttiotalet! Som jag älskade och fortfarande älskar. Men det får bli nästa gång.
Nu arbete.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar