Rauxa!

Hemma igen. Vad nu hemma egentligen är; vi kan säga att jag är tillbaka. För är det inte så att vi alla förlorar våra hem när vi lämnar livmodern? I alla fall: borta blev bra. Mycket bra. 

En trumvirvel herr dirigent och ett tack till katalanerna och oss - bravo! Kanske är en cirkel sluten, om jag ska vara dramatisk. Vilket jag ibland ska. Kallas det inte rauxa? Nej, det betyder kaos... Nåväl, har en innerlig relation till det också. Men angående dramatiken så tycker jag mig se en påtaglig sådan vart helst jag vänder huvudet och det kan omöjligt vara som jag får för mig. Omöjligt! Månde är jag fantasifull, ja, men jag är inte inbilsk ännu. 

Inbillar jag mig.

Återkommer imorgon med en fylligare rapport när jag fått sova en hel natt utan vespor och iberiska ölrop utanför fönstret.

Tada.