Kusmi kusmi

Varför försvinner fraserna, som kommer till mig när jag är ute och går, så fort jag sätter mig här? Tidigare ikväll flyger ord som vita smutsiga bandage, ryskt te, mjuka skallar, kloster, att trampa i, mycket hår, effektsökeri, choklad, Pytagoras sats, gälar - omkring i mitt huvud och bildar ett sammanhang. Så går några timmar, och de är borta. Puts väck. Häck väck. Tvättsäck. En anteckningsbok för geniala tillfällen är att föredra, men när de kommer oanmälda på vägen mellan hemmet och institutet ligger den lilla boken hemma och kippar efter luft i den instängda lådan. Jag måste bli bättre på att anteckna helt enkelt. Helst när jag tror att det inte behövs, och det i efterhand visar sig att det onekligen behövdes.

Tvehövdad. Ett kul och läskigt ord. Hungrig som en varg. Också kul.

Jag har förresten en kronisk muskelinflammation i min axel. Överrörlighet. Eller ålderstecken. Den nya given är att se varje år som en gåva, ett magnum opus, som blir ännu större nästa år.
Och Dan Park åker snart dit så det visslar om det. Så att planschklister, Lidlkvitton och Odinburkar yr. Det är ingen som vill se hans osofistikerade charlatanska låtsaskonst ändå. Uppmaning: Gör en perfomance istället. Med dig själv i mitten.

Deus ex machina. Jag har drabbats av narkolepsi.