Subtitel

Huvudet är långsamt idag. Mycket långsamt. Jag skyller på den tjeckiska absinth som tillhandahölls igår. Jisses. Och om det är så att man blir kreativ av denna dryck, så hände det inte mig. Jag blev mest trög. Full. Förtrolig. Bekännande.
Sådana kvällar kan man nagga tanklöst på sin integritet och häva ur sig den ena sanningen efter den andra. Lögner med. Nu var det inte lögner jag slängde omkring mig, men ändå. Det sker sällan att jag naggar så där, men när jag i ett obevakat ögonblick gör det kan jag ångra mig efteråt. Så känner kanske alla. Jag vet inte vart jag vill komma med det här. Ingenstans förmodligen. Jag funderar bara.
Ibland vill jag krypa ut ur mig själv. Långsamt och ljudlöst smyga ut genom porerna, ut ur kroppen, gå någon annanstans. Vart som helst. Bara andas. Tänka.
Jag längtar efter våren. Jag längtar efter att kunna gå i lågskor igen, ha det senapsgula linnet, kjol. Eller den impressionistiska blommönstrade klänningen. Jag har en grej för blommor. Vet inte varför. En fixidé, precis som den att jag ska lära mig ryska i sommar. Språk är något jag saknat under den tid jag inte hållit det nära. Välkommen tillbaka. Och kommatecken likaså. Jag håller av instruerad vana fortfarande ner på det, men vill egentligen kommatera efter vartannat ord. Det blir ett annat ljud då. Rytmen ändras. Ta, ta, taa. Taa, taa, ta. Ta ta ta ta, taaaa.
Ni hör. En annan klang. Meningarna tillåts bli längre. Fast jag struntar i tillåtet eller inte. Vill jag göra de långa så blir de långa, men klär det inte texten låter försöker jag låta bli. Min essä föll förresten i god jord hos bedömaren. Så god att jag fick högsta betyg för hela kursen. Jag blev så glad att jag skrek högt, och ögonen tårades nästan. Dramaqueen. Jo, jag tackar. Men vissa saker sitter djupt i ens personlighet. Och av alla länder jag varit i finns det inget så stillsamt folk som i just detta. Kanske i Japan. Jag har inte varit där.

Längtar ut på landet. Längtar efter att bada i havet. Ren luft. Jag ser inte min framtid i den här staden, eller någon stad. Nej. Hellre ut bland bönder och kvigor, gula vidder, grusvägar. Äppellundar och lanthandlar. Att hyra går ju an där med.
Och en vacker dag kanske jag lägger upp en bild på mig själv här, in disguise, men ändå. Ni har ögat så länge. Höger öga om jag inte minns fel. Nej, vänster är det.
Nu ska jag läsa Jáchym Topol. Gonatt.