Till Pato

Rensa. Rensa. Bort. Slänga. Skruva. Fast skruven. Kluven. Kan andas. Andas. In. In. Ut. In. Måste. Måste hjälpa. Inga ledtrådar.
Önskar klipp, klipp. Håret. Stundom. Jag saknar mitt djur ibland. Den lilla bitande räven. Jag saknar alla mina djur ibland. Jag måste vara en dålig djurmoder. Fast jag vet att jag inte är det. Att handla: lagrade ostar, hård ost, kanske mjukost, vindruvor, päron ( inte anjou), mjölk, fil, bröd.
Vet ni om att fransmännen tvångsmatar sina ankor med slang för att deras lever ska bli fetare än fetast. Vidrigt. Barbarer. Jag vill inte åka dit längre. Hur kan man. Sticka ner en tjock slang i en för trång ankstrupe. Pumpa ner övergödningsnäring för att levern ska bli lika stor som ankan. Anklever. En delikatess. Ankan dör av organoxi. Medan den lamslaget och förtvivlat inte får fram ett ljud eftersom den nästan dör av kvävning varje gång barbarbonden tvingar ner slangen. Nästan sprängs inifrån av det som sprutas in. Varje dag. Flera gånger. Tänk att dö varje dag. Dag efter dag.
Mitt förra jobb kändes som att dö varje dag. Varje morgon dog jag när jag åkte dit. Nu dör jag inte längre. Åtminstone inte så ofta. Bara ibland. Mest när jag själv inte vet om det. Jag lurar på så vis döden kan man säga.
Nya glasögon. Jag vill inte se ut som en doktor.

Kontrollera. Allt. Ta bort.